måndag 8 april 2013

Sexköpslagen: Det finns en annan väg att gå


Centerpartiets kvinnoförbund Centerkvinnorna har i två debattartiklar i Svenska Dagbladet propagerat för att utvidga sexköpsförbudet till att omfatta svenska medborgare var i världen de än vistas. Kravet är inte nytt och debattekniken visar hur gamla föreställningar, som i vissa fall beskriver en liten del av företeelsen sexhandel men i andra är direkt vilseledande, lever kvar.

Centerkvinnorna sätter stor tilltro till den utvärdering av sexköpslagen (SOU 2010:49) som leddes av nuvarande JK Anna Skarhed och presenterades 2010. Utredningen de hänvisar till är emellertid mycket undermålig. Den var ett beställningsjobb från alliansregeringen i syfte att ge legitimitet till en straffskärpning, och i direktiven framgick att sexköpslagen som sådan inte fick ifrågasättas. Utredaren skulle framför allt titta på tillämpningen av lagen.

Som brukligt i svensk diskurs var sexarbetarnas upplevelser av sekundärt intresse för utredarna. Skarhed konstaterade att de negativa effekter som vissa sexsäljare upplevde av sexköpsförbudet ”närmast [måste] betraktas som positiva sett utifrån perspektivet att syftet med lagen är att bekämpa prostitutionen”. Att sexsäljare upplever stigmatisering och otrygghet är alltså i utredarens ögon positivt eftersom politikerna har bestämt att prostitutionen som sådan är skadlig. Tydligare än så kan knappast riksdagens ointresse för sexsäljarnas hälsa och trygghet illustreras.

Begreppet sexsäljare må vara kontroversiellt för Centerkvinnorna och regeringens utredare Anna Skarhed men är inte obekant i svensk diskurs utan har använts av Socialstyrelsen i dess rapporter Kännedom om prostitution. Det är, till skillnad från Skarheds begrepp ”utnyttjad i prostitution”, värdeneutralt och beskriver bara det affärsförhållande som råder mellan köpare och säljare.

I Sverige försvaras sexköpslagen nästan alltid utifrån ett samhälleligt perspektiv. De kvinnor och män som säljer sexuella tjänster ingår inte i ekvationen. Deras röster tillskrivs inget värde, i synnerhet inte om de inte ser sig själva som offer. Centerkvinnorna och andra som försvarar sexköpslagen tenderar att blanda tvång med frivillighet, minderåriga med vuxna och gatusexförsäljning med nätbaserad sexförsäljning. Allt i en enda röra. Detta kokas sedan ned till ett ord: utnyttjande. Säljaren anses befinna sig i ett maktunderläge gentemot köparen. Detta är emellertid främst en ideologisk konstruktion, inte en beskrivning av verkligheten.

Nya Zeeland har valt en annan väg än Sverige genom att sätta fokus på sexarbetaren. Landets Prostitution Reform Act (PRA) syftade till att förbättra hälsan och säkerheten för sexarbetarna.  Det gjordes ett medvetet val att inte fokusera på de politiska och moraliska aspekterna av sexhandeln. Viktigare än antalet sexsäljare är hur sexsäljarna mår, ansågs det. Detta är ett humanistiskt synsätt fjärran från den radikalfeministiska maktanalys som ligger till grund för svensk lagstiftning.

Vissa länder, som Nederländerna och Tyskland, har reglerat prostitutionen. Nya Zeeland valde 2003 att avkriminalisera och låta arbetsrättslagstiftningen omfatta även sexarbetarna. I stället för att reglera hela sexhandeln har man genom ett fåtal lagar stärkt sexarbetarnas rätt till god hälsa och trygghet. Där ingår en laglig rätt till att kräva kondom, en laglig rätt att säga nej även efter erlagd betalning och en laglig rätt att gå direkt från sexarbete till a-kassa.

Centerkvinnorna hävdar att våld mot sexarbetare inte minskar om verksamheten blir legal och att det inte finns någon frivillig prostitution. Men i den stora studie som gjordes för att utvärdera PRA hävdade endast 4,3 procent av de kvinnliga och 2,1 procent av de manliga sexarbetarna att någon annan tvingade dem att arbeta som sexsäljare. Andelen var något större bland gatusexsäljarna än övriga. I utvärderingen av lagen konstaterades också att prostitutionen inte har ökat, att sexsäljarnas hälsa har förbättrats, våldet mot dem minskat och att förtroendet för myndigheterna ökat. Många farhågor som fanns mot avkriminaliseringen kom på skam.

Uppgiften att sexköpslagen minskat prostitutionen i Sverige med hela 50 procent stämmer inte. Ett problem är att ljuset påfallande ofta riktas mot den synliga gatuprostitutionen, som även landets olika prostitutionsenheter erkänner står för en bråkdel av den totala prostitutionen. Vi får därför en skev bild av läget. Efter en initial minskning är omfattningen av sexhandeln i dag tillbaka på ungefär samma nivå som när sexköpslagen klubbades i riksdagen 1998.

Vad Centerkvinnorna än tycker om saken väljer faktiskt vissa att sälja sex av fri vilja. Är det då inte bättre att hjälpa sexarbetarna till ett bättre och tryggare liv så länge de vill sälja sex? Det är möjligt att hjälpa sexarbetare som vill lämna arbetet samtidigt som vi stöttar dem som vill vara kvar genom empowerment och rättigheter i lag. 

Den svenska sexköpslagen är inte till för sexarbetarna. Den är till för att moralistiska politiker ska kunna sova gott om natten. 

(Klicka för större bild)
Legal. Delvis legal. Förbjuden. Data saknas.

1 kommentar:

Rebecca sa...

Tack för flera bra inlägg ang. både prostitutionspolitik och övriga intressanta frågor! :)

Jag har läst en del artiklar och debatter om prostitutionspolitiken...

Jag har själv varit prostituerad under flera års tid, på både gott och på ont. Jag har under åren också mött många andra prostituerade, och jag tycker inte att man varken kan säga att alla prostituerade är "offer" eller att alla prostituerade är "lyckliga".

Jag har varit både "offer" och "lycklig", och jag har träffat både offer och "lyckliga" prostituerade.

Då jag ansåg mig själv vara offer, handlade det inte ens om prostitution, utan om människohandel mot min vilja. Jag var då ingen säljare, jag var en produkt i ett större "företag".

Under de år jag arbetat som prostituerad frivilligt, så ser jag mig inte som ett offer, och jag är definitivt inte "underlägsen", utan snarare tvärtom, jag har mer makt än min kund. Det är jag som säljer en tjänst, jag sätter ramarna, jag sätter krav, jag sätter pris, och om kunden går emot, och inte är nöjd med mina krav så får han ingen tjänst, utan jag hittar andra kunder.
Det är inte så att det är ont om kunder precis... Jag lägger ut en annons på nätet, och har ett par timmar senare 50-60 kunder som vill köpa en tjänst. Jag har mer makt än kunden(trots att jag är kvinna!).

Men jag vill inte fortsätta, och det är av anledningen att jag ses som ett "offer", min prostitution ses som ett självdestruktivt beteende, jag får höra att jag "inte förstår mitt bästa"...

Hade prostitutionen varit mer accepterad som ett arbete, så hade jag fortsatt. Jag vill inte ses som en mindre värdig person som inte förstår sitt bästa, jag vill inte ses som ett "offer".

Och angående undersökningar, hur de prostituerade tycker och tänker...
Vilka prostituerade syns? Jo, förmodligen de som har problem på ett eller annat sätt.
Så vilka av de prostituerade får en röst? Jo, de som är "utsatta".

Ingen har frågat mig om vad jag tycker, och inte heller(så vitt jag vet) någon av de andra prostituerade som jag känner, som är "lyckliga".

Men visst, jag slipper betala skatt. Jag kan ha sjukersättning, eller liknande, men arbeta in pengar samtidigt. Jag kan arbeta svart, fast legalt.

Men det finns ingen trygghet, säkerhet eller liknande.

Jag tycker att det bör vara legalt att köpa och sälja sex, för lagar kring de "utsatta" har vi redan...

Det är illegalt att ha sex med någon mot dennes vilja, att våldföra sig på någon är illegalt, slaveri är illegalt...

Så sexköpslagen gör det endast illegalt att köpa sex av någon som vill, och vad är felet med det?