torsdag 7 maj 2009

Hot mot rättssäkerheten

Det har diskuterats tidigare - en förändrad sexbrottslagstiftning. Vänsterfeminister har länge velat utvidga våldtäktsbegreppet till att inte bara inbegripa fall med inslag av våld utan även gälla annat slags utnyttjande. Samtidigt har krav rests på en omvänd bevisbörda där det är den misstänkte gärningsmannen som ska bevisa att det påstådda våldtäktsoffret ville ha sex.

Eva och Christian Diesen föreslår just detta: omvänd bevisbörda. De är i "gott" sällskap med Madeleine Leijonhufvud (som gillar både DNA-register, ökad övervakning och minskad rättssäkerhet). Orsaken till förslaget är att så få anmälningar leder till åtal och fällande dom.

Föreställ dig en liknande rättstillämpning i andra mål. Tänk dig att du anklagas för att stulit något i en affär. Det åligger normalt polis och åklagare att bevisa att det är du som har stulit och inte bara anta att affärsinnehavaren talar sanning. Vänd på detta och det är plötsligt du som anklagad som ska bevisa att du inte alls har stulit något. Konsekvensen blir omvänd bevisbörda och en bisarr rättstillämpning.

Att få anmälda våldtäktsfall leder till åtal och fällande dom är ett faktum. Det har sina orsaker. Misstänkta våldtäkter är svårutredda fall. Alkohol är ofta inblandad, minnesbilder och signaliment kan lämna mycket i övrigt att önska. Att i efterhand bevisa att en våldtäkt har skett när ord står mot ord är svårt. Och det ska vara svårt att få någon fälld för ett så grovt brott. Hela vårt rättsväsende vilar på att människor inte ska kunna kastas i fängelse på lösa grunder (även om det bevisligen sker ändå), inom brottmål talar man om "ställt utom rimligt tvivel", vilket är ett väldigt högt krav för en fällande dom.

Det finns säkert mycket att förbättra i både polis och domstolars bemötande av våldtäktsoffer. Men att Diesen & Diesen (och för all del Leijonhufvud) vill minska rättssäkerheten bara för att öka antalet fällande domar är både skrämmande och oacceptabelt. Juridik ska handla om att tänka, inte känna. Tyvärr är sexbrott något som får människor att sluta tänka och i stället slå på reptilhjärnan, vars enda funktion är att utkräva hämnd för något som sägs ha skett. Vi har skäl att ha lite högre förväntningar än så på landets jurister.

Förhoppningen nu är att regeringen inte faller för denna galenskap utan i stället väljer att försvara den rättssäkerhet vi fortfarande har kvar i det här landet.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Leijonhufvud är en farlig människa.Var det inte hon som ville förbjuda gruppsex också, och som fick igenom förbud mot sexuell posering? Stolligt! Det som gör mig riktigt orolig är att hon får tala oemotsagd av både jurister och politiker.

Häxa! Skräcködla!

Men snart ska ju en Sverige kanske börja kasta sexköpare som ingått avtal med en annan vuxen på frivillig basis i fängelse. Sverige går in på den totalitära vägen. Det luktar Orwell och Nordkorea lång väg. När kommer kritiken från utlandet? Eller är de förblindade av den förljugna bilden av Sverige som ett jämställdhetsparadis? Landet har blivit ett förtryckarhelvete utan like.

Anonym sa...

Jag antar att det inte är en bra idé att påpeka att uppklarandeprocenten på vanliga inbrott ligger kring 4 %. Å andra sidan kan kanske Leijonhufvud et al inte bevisa att de är oskyldiga till alla inbrott.
/Berra

Second Opinion sa...

Läs straffrättsprofessorn Madeleine Leijonhufvuds resonemang kring skuldfrågan vid våldtäkt på http://www.second-opinion.se/so/view/412

Hans Li Engnell sa...

Ja, usch ja. Leijonhufvud ger uttryck för en falsk ödmjukhet i sin SO-artikel. Dessutom delar jag faktiskt inte hennes uppfattning att det är ett sexuellt övergrepp om någon går med på sex motvilligt (kanske för att din partner vill mer än vad du vill just då). Och hennes tankar om att vi ska föreställa oss att våra fäder utnyttjat våra mödrar när vi blev till är bara för mycket...